Psykiatrin utplånade systerns själ – Jasmine fick henne tillbaka
Kommittén för Mänskliga Rättigheter (KMR) undersöker och avslöjar psykiatriska kränkningar av mänskliga rättigheter. Här är en berättelse om ett liv som räddats:
Jasmines yngre syster Sydney var full av liv – hon var kreativ, höll på med konst och sjöng hela tiden. Hon var ett sådant barn som får en att tänka: ”Hur kan du vara så lycklig?” Och det var hon, innan hon utsattes för psykiatrins övergrepp.
”Folk sade jämt till min mamma att min syster led av uppmärksamhetsstörning och att hon behövde Ritalin och att hon behövde tämjas eller lugnas”, säger Jasmine. Vid sju års ålder ordinerades Sydney psykiatriska preparat. ”Drogerna utplånade henne”, säger Jasmine. ”Jag förlorade min syster. Det var som om någon hade plockat bort hennes själ. Det var det läskigaste jag någonsin sett i hela mitt liv. Hon sjöng inte. Hon var tyst hela tiden. Hon var helt enkelt borta.”
När Jasmine gick på college hade hon psykologi som huvudämne eftersom hon var fast besluten att hitta alternativ för barn som inte gick ut på att förskriva psykiatriska preparat. Men efter ett år hade hon fått nog. Det var som att helt på nytt återuppleva den tortyr som hennes syster hade utsatts för. När hon började fråga om lösningar berättade en professor om KMR: ”Du måste besöka detta museum. Det kommer att förändra din värld. Det är vad du letar efter.”
Det gjorde hon. Hon och hennes pojkvän, som också hade psykiatri som huvudämne, besökte museet Psykiatri: Dödens industri vid KMR:s internationella huvudkontor. När de gick in i det första rummet visste hon att hon hade hittat vad hon sökte. ”Jag blev helt förbluffad, för det var denna sida som jag kände till”, berättar hon. ”När jag kom till delen om barn, brast något inom mig – jag började gråta. […] Jag såg min syster. Jag såg vad hon hade fått utstå, och ingen ville ta den synpunkten eller säga någonting i stil med: ’Detta är inte okej.’” Jasmine återvände till museet tillsammans med sin mor och sin syster, som då var i tonåren. När Sydney såg panelerna var det hela över: hon hade fått nog av droger. Hennes ställning var orubblig. ”Jag tycker inte att ett barn vid sju års ålder ska få en diagnos, för man är ju bara barn”, säger Sydney.
Efter att ha suttit fast i åtta år – i en medicinsk tomhet – var detta en känslomässig slutsats. ”Jag bara kramade henne”, berättar Jasmine. ”Och jag sade till henne: ’Detta är din tid. Du får vara fri nu. Din själ kommer att befrias och du kommer att få vara du och det är inget som är fel med dig.’ För det var ingen som bekräftade vad hon gick igenom, förutom kanske jag.”
Sydney fortsätter att leva ett drogfritt liv och nu sjunger hon igen. Båda systrarna är nu frispråkiga KMR-aktivister som kämpar mot psykiatrisk neddrogning.
